Velodromen

Är en bana för cykel även kallad bancykling eller velodromcykling. Banan är doserad så att cyklisterna kan utnyttja centrifugalkraften vilket medför att farten blir rejäl hög när de ångar på. Kurvorna lutar så pass mycket som upp till 40 – 50 grader. En del sorters lopp är konstruerade så att de tävlande ligger och lurpassar på varandra i makligt tempo för att så sätta in en vansinnig spurt på slutet. Velodromer inomhus är som regel byggda med trästomme. Utomhusbanor består av betong eller asfalt. Banornas totala längd varierar från cirka 150 meter upp till emot 600 meter.

Historia

Velodromcykling har funnits sedan 1870- talet och är en gren i olympiska spelen där det förekommit varje gång utom i Stockholm 1912. För damer infördes grenen dock först 1988. Att bancykling inte förekom i de svenska spelen beror nog på att en bana byggdes först 1923 som dock revs några år senare, den var belägen i Kristineberg Stockholm. I Trelleborg byggdes en utomhusbana på 70- talet men den användes endast sporadiskt. Senast för några år sedan av et gäng entusiaster från Malmö som kämpar för en inomhusbana i staden. Men det blev Falun som först återbördade velodromsporten till Sverige för ett par år sedan då dess bana stod klar.

Falun

Velodrombanan i Falun stod klar 2010 och är byggd på en understomme av träreglar med björkplywood som yta. Längden på banan är 190 meter och lutningen är 50 grader (vid OS och VM måste banorna vara 250 m). Den kostade 1,5 miljoner kronor att färdigställa men hallen den ligger i fanns förut och innehåller även skateboardramp, BMX- ramper, kampsportsarenor, streetbasket med mera. För den som är intresserad drivs kursverksamhet för nybörjare på velodrom. Bancykel inomhus under vintersäsongen ses främst som en god träningsform med betydligt fler ingredienser än spinning på gym.